om man bortser från hundratalet aspackade, halvnakna glesbygdsäckel som varje kväll vid 22-tiden gjorde sin entré och sabbade "the mood". Speciellt muskelkillen i ljusrosa skjorta som valde att visa sin manlighet genom att placera sin axel mellan mina skulderblad och göra så att jag tappade andan.
Annars var det prima. Nu när jag kollar på bilden upptäcker jag att Max ser tandlös ut och att jag uppenbarligen har fingrarna vid hans bröstvårta. Jaja, det är smällar man får ta.
psst, foto från rockfoto.nu
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar