Tillbaka! Fick en oförklarig lust att börja blogga igen. Har haft olika åsikter om hela grejen, vad är det egentligen för mening med att blotta sig inför hela världen. Rop på uppmärksamhet? Det är lite för komplext för att bara avfärda det på en gång. Alla bloggar väl av olika anledningar och min är att jag helt enkelt måste skriva av mig, jag vet inte till vem eller varför men allt måste liksom ut. Att låsa in alt i en liten hemlig bok och stoppa under huvudkudden känns onödigt, jag kan lika gärna dela med mig av mitt liv, någon intresserad borde det ju finnas?
Sen finns ju den mörka baksidan, att det jag just skrev låter så galet töntigt och genomarbetat så att jag får lust att stänga av och aldrig mer använda ett tangentbord. Jag skäms. Det är ett hinder, och dom är till för att övervinnas, right? Jag tänker glömma bort att det är en blogg, skriva vad som faller mig in och blir det töntigt så får det bannemig vara så.
Det var mitt blogginlägg som handlade om att blogga eller inte blogga. Eller gjorde det? Jag har redan glömt och tänker inte läsa igenom. Det kanske är det som är hemligheten? Har jag funnit den rätta vägen? I så fall ses vi snart Herr Buddha.